|
Kan vi föreställa oss
tillvaron om vi inte kände till blommorna? Skulle vår skapande
fantasi, vår moraliska uppfattning, vårt skönhetssinne och vår
förmåga att glädjas vara detsamma om blommorna inte funnits
till? Om de alltid varit dolda för våra blickar – liksom utan
tvivel tusen inte mindre företeelser som omger oss utan att vi
ser dem? Naturen skulle visserligen ge oss andra praktfulla
vittnesbörd om lyx, rikedom och behag, andra bländande
manifestationer av de eviga krafterna. Vi skulle ha solen,
stjärnorna, månljuset, himlavalvet och oceanen, morgonrodnaden
och skymningen, berget och slätten, skogen och floderna, ljuset
och träden, och så ännu närmare oss: fåglarna, ädelstenarna och
kvinnan. Men om vi bortser från de tre sistnämnda, som så att
säga är olika former av samma naturens småleende – vad strängt
och allvarligt, nästan tråkigt vårt seende skulle vara om inte
blommornas fördjupade det med sitt behag! Låt oss ett ögonblick
anta att vår jord inte kände till dem. Ett stort, spännande
område i vårt inre skulle då förbli oupptäckt. En hel
känslovärld skulle för alltid ligga slumrande i djupet av vårt
hjärta, som vore hårdare och ödsligare, och vår fantasi skulle
sakna stoff till sina bilder. Färgernas och färgskiftningarnas
oändliga värld skulle blott ofullkomligt ha visat sig för oss
genom några flikar av himlen.
|
