Galleri Cupido

Utställningar

any_way

Any Way, Karin Ek

Utställning den 5 – 22 september 2013

Var.., dag.., i Stockholm

Under utställningen kommer det att visas ett bildspel med teckningar av Karin Ek. Johan Hagström står för sammanställning av detta och sventhomas nordlöf för musikcollage.

ek_3

Utan titel, Karin Ek

ek_2

Utan titel, Karin Ek

ek_teckning1

Romsk tiggare i Skanstull, Teckning, Karin Ek

Att gestalta sammanhanget i det motsägelsefulla
av Beate Schirrmacher
När vi försöker förstå världen som vi lever i, så letar vi efter mönster och i synnerhet efter entydiga mönster, även om entydlighet och klarhet är det som världen omkring oss minst har att erbjuda. Likväl försätter vi att dela in i ond och god, i svart och vitt, lyckad eller misslyckad, vi och de andra.
I Karin Eks teckningar syns allt annat än entydighet. Vi ser gestalter med dubbla ansikten som ser åt var sitt håll. När den ena gestalten ser upp, så ser den andra ned. Ett ansikte med spetsiga drag möts av ett ansikte med runda drag. Men här gestaltas inga enklar motsatser. På sätt och vis liknar Karin Eks teckningar de synvillor där man antingen kan se en ung vacker kvinna eller en gammal häxa, en anka med lyft näbb eller en kurande hare med långa öron. Men i synvillan ligger bilderna så att säga ovanför varandra, man kan endast se en bild åt gången: ser man ankan är det svårt att se haren, vi måste anstränga oss att se den andra bilden igen. I Karin Eks bilder ligger flera perspektiv öppna bredvid varandra. Men det finns punkter där de möts. I ett gemensamt öga eller i en mittenlinje möts ytterligheterna. Motsatserna konfronteras inte endast, de är inbegripna i ett samspel som visar att de är beroende av varandra. På samma gång är de varandras ursprung och svar.
Karin Ek har arbetat länge med att gestalta motsägelsefulla uttryck, att visa de samtidigt och därför även visa deras inre samband. I en av hennes teckningar utspelar sig en hel uppsjö av motstridiga känslor. Ett avvisande ansikte, spetsigt och kantigt ser med flit förbi ett underdånigt, rundare, mjukare ansikte som söker ögonkontakt, sårad, gråtande. Men samma gråtande gestalt vänder sitt andra ansikte bort i vrede över förödmjukelsen att bli ignorerad. Och den högmodige, avvisande gestalten har ytterligare ett ansikte vars kind rodnar i skam över sitt eget förolämpade sätt, eller över den andras sorg eller den andras ilska. I denna bild delas ansiktspartierna av en mittenlinje som bildar ett tredje ansikte. Det är i synnerhet mittenlinjen som vittnar om samhörigheten. I den sårade och ilskna gestalten finns således en kärna av samma självgodhet: den högdragnes ignorans må bero på samma känslor av osäkerhet och behov av bekräftelse.
Att ha motstridiga känslor har vi alla ofta upplevt. Karin Ek arbetar med att gestalta den ambivalens vi så ofta känner, men har så svårt att ge uttryck för. Hon gör det genom att arbeta fram motsättningarnas inre samband, genom att motstridiga känslor hänger ihop i ett och samma ansikte med ett enda öga, genom att upprepa linjer och spegla konturer. Hennes multiperspektiviska bilder blir ett uttryck för att ytterligheter betingar varandra och vi kan endast förstå dem, till fullo om vi erkänner dess inre samband.
Karin Ek kallar det för en form av dialektik. Dialektiken framstår hos Hegel och Marx som en upplösning av motsägelsefullheter: motsättningen mellan en tes och en antites strävar efter att upphävas i en syntes. Dialektiken i Karin Eks teckningar mynnar dock inte ut i motsättningarnas upphävande. I hennes tolkning innebär dialektiken att gestalta och att uthärda motsättningen, spänningen, ambivalensen. Syntesen finns således inte som ett löfte om konflikters lösning. I stället syns det i det motsägelsefullas samtidiga närvaro. Det är en helhet som får en att flacka med blicken, att se två eller flera sidor av samma scen samtidigt och att erkänna deras inbördes beroende av varandra
Det är en utmaning. Det skapar en ambivalens. I 3D-tekniken förvandlar ett par glasögon och vår hjärna två parallellt bredvid varandra tagna bilder till en bild med djup och skärpa. På Karin Eks teckningar finns det den raka motsatsen till en sådan illusion av entydigt perspektiv: här ligger perspektivet, djupet i betraktandets tid, i betraktarens blick. Ju längre man står och betraktar bilden desto fler perspektiv hittas, fler ansikten, fler känslouttryck som svarar på och orsakar varandra.
Karin Ek arbetar med ambivalenser på flera plan. När hon arbetar med text så finns den i ordlekar och mångtydighet. Multiperspektivitet blir som ett genomgående tema i hela hennes verk. I sin förståelse av dialektiken har hon tagit intryck från Bebop. Musiken är en konst som har regler för hur man hanterar samtidighet. I musiken har vi lätt att acceptera det som är svårt i det visuella och i språket. Här är vi vana vid att lyssna på flera stämmor samtidigt. De kan röra sig åt motsatt håll, men de skapar ändå en helhet genom att kunna klinga samtidigt, skapa en samklang. Det är inte för inte att polyfoni och kontrapunkt har lånats som förebild även i andra konster för att gestalta en motsägelsefull helhet.
Vi pratar mycket om multiperspektivitet men när vi möter den är den ofta mer krävande än vi tänkt oss. Vi behöver tid för att ta in den. Tiden och blicken finns ibland med i Karin Eks teckningar som en rad av svarta ögonprickar. Men den tiden lönar sig, för ju längre vi betraktar Karin Eks teckningar desto tydligare blir det att det inte endast finns ett antingen-eller att förhålla sig till utan också ett både-och. Livets utmaning är inte att välja rätt även om nyliberalismen försöker oss att få tro det. Det handlar inte om att bestämma sig för ett av alternativen, utan om att få grepp om helhetens motsägelsefullhet.
Beate Schirrmacher

Karin Ek Hemsida: www.karinek.se

Karin Ek meriter

Konstfack, textillinjen, 1965–67, två år HKS
Konsthögskolan 1973–79, med uppehåll ett år för arbete med tunnel-baneutsmyckning.
Separatutställningar: Galleri Händer 1978 och 1986, Doktor Glas 1988, Svenska Bilder 1993 och 2003, Konstakademien, Tengbomhallen 2010.
Kommande utställningar: Gallerie PS 2013, Galleri Cupido 2013.
Samlingsutställningar: Reykjavik, Gallerie Bleu, arkitektur och design-tribunalen Milano 1988, New York 1979, Paris 1977, Berlin 1991, Warszawa 1977, -Helsingfors 1982, Aalborg 1981, Nagoya 1994, Tokyo 1994, Lund 1980 och 1989. San Francisco/Berkeley 1979 samt Los -Angeles/UCLA 1979. Teckningsmuseet i Laholm 2008. Konstnärshuset Stockholm 2011. Cupido 2013.
Utsmyckningar: Mörby tunnelbanestation, universitetet i Linköping mm.
Representerad på Moderna museet.
Scenografi med Mats Ek, Eske Holm och Birgit Cullberg, Gräs, Gamla barn, På Norrbot-ten, Tidsfördriv, Kärlekens vindar, Gammal och dörr (film).
Turnéer med balettföreställningarna, koreografi Mats Ek, Tyskland: Hannover, -Düsseldorf, Dresden, Hamburg, Italien: Verona, Israel, -Polen, Spanien: Madrid, Norge: Bergen, Dan-mark: Köpenhamn, -Holland: den Haag, Amsterdam, USA: Metropolitan, New York, -Portugal: Lissabon, Schweiz: Zürich. Sverige: Operan, Stockholm, -Östgötabaletten, Norrkö-ping samt Cullbergbaletten. Under 2010:
På Norrbotten med Norrdans, Härnösand och Introdans, Arnhem., Gammal och dörr, SVT 2012.
Stipendier: bland annat Konstakademien 2011, Simone de Dardel 2012. Stiftelsen Cla-rence och Else Bloms Fond 2012.
Konstnärshuset 2012.
Litteratur, bland annat: ”Poetiska bilder och dubbeltydiga objekt
som gestaltar ett alternativt tänkande med rötter i orientalisk lyrik. Sensuellt och -raffinerat formspråk, -suggestiv humor.” ur Svenska konstnärer under 1900-talet, Allge-meines Künstlerlexikon, Leipzig.